Lika som bär?






Guldus och kattfröken Cindy är mycket lika varandra. Inte bara på grund av att dom har ungefär samma färger och är långhåriga, utan på grund av att båda är helt ofattbart envisa. Båda två har en förmåga att alltid vara i vägen, det i sig är inget ovanligt för djur vill jag påstå, men det som gör Guldus och Cindy speciella är att dom inte flyttar sig. Inte under några omständigheter. Man kan fösa dom längs golvet (till exempel när man har famnen full av grejer och bara måste ta sig förbi pälsbollen som tagit plats just där man ska passera) - ni ska inte tro att någon av dessa två skulle kunna tänka sig att ge en hjälpande tass genom att bara akta sig, å nej! 
     När jag skulle plocka bort frukosten imorse hade Guldus parkerat framför kylskåpet, med huvudet alldeles mot plasten nedanför kylskåpsdörren. Jag öppnade lite försiktigt i hopp om att han skulle flytta långnosen, men icke. Öpnnade lite mer, så att hela kylskåpdörren var ovanför hans långa nos - ingen reaktion annat än den typiska envisa blicken ("det finns inte en chans i världen att jag flyttar på mig"). Provade försiktigt, för att inte skada honom, att öppna dörren lite till så att den stötte honom lite på kinden och öppningen var då nog stor för att jag skulle lyckas ställa in kylvarorna och sedan stänga kylen. Kvar låg envisheten förkroppsligad totalt oberörd. Cindy hade kunnat göra precis samma sak.

Om jag inte lyckats få in kylvarorna hade jag puttat eller dragit bort honom, och han skulle ha legat kvar i precis samma ställning, så väl känner jag honom (och Cindy). Man kan inte annat än skratta åt dom och samtidigt konstatera att dom måste känna enormt mycket förtroende och trygghet, för att våga vara så här envisa. Visst händer det att jag råkar trampa på dom, men dom verkar lita på att man i alla fall inte gör det med mening att skada dom! 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0