Lika som bär?
Guldus och kattfröken Cindy är mycket lika varandra. Inte bara på grund av att dom har ungefär samma färger och är långhåriga, utan på grund av att båda är helt ofattbart envisa. Båda två har en förmåga att alltid vara i vägen, det i sig är inget ovanligt för djur vill jag påstå, men det som gör Guldus och Cindy speciella är att dom inte flyttar sig. Inte under några omständigheter. Man kan fösa dom längs golvet (till exempel när man har famnen full av grejer och bara måste ta sig förbi pälsbollen som tagit plats just där man ska passera) - ni ska inte tro att någon av dessa två skulle kunna tänka sig att ge en hjälpande tass genom att bara akta sig, å nej!
När jag skulle plocka bort frukosten imorse hade Guldus parkerat framför kylskåpet, med huvudet alldeles mot plasten nedanför kylskåpsdörren. Jag öppnade lite försiktigt i hopp om att han skulle flytta långnosen, men icke. Öpnnade lite mer, så att hela kylskåpdörren var ovanför hans långa nos - ingen reaktion annat än den typiska envisa blicken ("det finns inte en chans i världen att jag flyttar på mig"). Provade försiktigt, för att inte skada honom, att öppna dörren lite till så att den stötte honom lite på kinden och öppningen var då nog stor för att jag skulle lyckas ställa in kylvarorna och sedan stänga kylen. Kvar låg envisheten förkroppsligad totalt oberörd. Cindy hade kunnat göra precis samma sak.
Om jag inte lyckats få in kylvarorna hade jag puttat eller dragit bort honom, och han skulle ha legat kvar i precis samma ställning, så väl känner jag honom (och Cindy). Man kan inte annat än skratta åt dom och samtidigt konstatera att dom måste känna enormt mycket förtroende och trygghet, för att våga vara så här envisa. Visst händer det att jag råkar trampa på dom, men dom verkar lita på att man i alla fall inte gör det med mening att skada dom!
Hundtid och kattvakt
Just nu är jag (och Guldus) kattvakt hos mamma och pappa. Ska bli spännande att se om jag får sova inatt eller om dom fyrbenta ulltussarna tänker ha samvaro genom kompostgallret. Guldus tycker att katterna är dom mest fantastiska vännerna han har, verkar bara ha lite svårt att förstå varför dom inte riktigt vill umgås med honom... Det typiska scenariot är att en katt vågar sig fram till Guldus, men sedan blir rädd och springer iväg - tätt förföljd av en överlycklig Guldus som tror att kompisen äntligen vill leka. Utom sist vi var här, då kattpojken Blizz bestämde sig för att leka kaxig, samtidigt som han är lite rädd. Han hoppade runt Guldus och var helt spattig. Väldigt, väldigt jobbigt. Jag kan bli väldigt, väldigt trött på dom ibland.
"Men matte, inte kan du väl bli trött på lilla söta mig??"
Måste förresten passa på att skicka ett grattis till Guldus farmor Zelda (SE FI UCH KORAD Privat's Love Gift) som var på utställning i Norge i helgen och blev bästa tik med CERT och CACIB. Nu kan hon alltså även titulera sig norsk och nordisk utställningschampion! Ni kan läsa mer om Zelda hos Brudholmens collies.
"Grattis snygg-farmor, skönheten ligger i släkten!" ;)
Solvik, Gäddvik
I fredags for jag och Guldus med min mamma till stugan i Gäddvik för att njuta av det fantastiska vädret. Jag och mamma satt och njöt av den härliga solen medan Guldbusen tassade runt och undersökte sitt revir.
Guldbusen i solen
Det är riktigt mycket snö fortfarande och Guldus trampade igenom skaren med jämna mellanrum (då ska vi inte tala om hur det gick för oss människor när vi skulle gå på snön...)
Må det bära...
...eller brista!
Ett härligt träningspass för lilleklimp
Den härliga solen påminde oss inte bara om att ljusare tider är på väg, utan även om varför älskade klimpen heter just Guldus:
Nu hoppas vi på en tid med många varma och soliga dagar, så att vi får njuta och samtidigt se snön smälta bort!
Liten Sune på besök
Igår var Gunnel, Leje och hundar här på besök. Trevligt var det, och roligt att hinna träffa Sune (Eurotop Sune the Showprice) som varit i Öjebyn för besiktning och vaccination. Guldus är ju som en förväxt valp, så han tyckte det var jätteroligt med en liten kompis!
Leker med morbror Guldus
Stora morbror Guldus slemmade på lilla Sune, han blev alldeles blöt på ryggen
Är man en busig liten valp tycker man inte att det är roligt att stå stilla på ett bord när dom andra hundarna är på golvet, det här var nog enda bilden jag lyckades ta... Tur att modellen är så söt när fotografen får så få chanser!
Sötnosen!
Nog är det tur att dom redan har en valköpare till Sune, för annars hade jag då inte kunnat låta bli, och det är faktiskt inte läge för en till hund. Än...
Eurotop Sune the Showprice
e. SE UCH NO UCH KORAD Steadwyn Showmanship
u. SE UCH KORAD LP1 Eurotop Evita
Lydnadsträning
Nu är ett tränings/tävlingsteam för collies på gång här uppe i norr, känns väldigt roligt! Hoppas att det blir något av detta, både roligt och bra att vara ett gäng som tränar och tävlar. Motivation, kunskap, sällskap... Ja, det finns mycket att vinna på lite samarbete och samvaro! Jag och Ann-Sofie har pratat en del om detta och vi har stora, fina drömmar (som till exempel innefattar att det vore väldans coolt att ha tröjor eller skaljackor med tryck på, som bland annat agilityfolket har...)!
Jag och Guldus är ju väldigt lika varandra på det sättet att vi är lätta att motivera om det rör sig om något hyfsat roligt i alla fall (är det däremot kloklippning för Guldus eller skolarbete för mig, har vi lite knepigare med att hitta motivationen...) Detta gör såklart att minsta samtal om lydnadsträning/tävling leder till att jag inte kan låta bli att ta med mig Guldus ut och träna. Så vad har denna 22-åring pysslat med ikväll, lördagkväll? Jag har varit ute på en lagomt snöig hockeyplan och tränat min Guldklimp såklart!
Vi körde ett axplock av momenten ur lydnadsettan:
Vi började med fritt följ (jag vet att det egentligen ska vara linförighet, men kombinationen vinterjacka, vantar, belöningsgodis + leksak gjorde att jag plockade av kopplet på en gång, orkade inte ha ännu en sak att hålla reda på). Han vet att han ska sitta i position när jag är stilla/stannar, och gör det ganska bra för det mesta. Däremot måste vi jobba på positionen vid gång, han har en tendens att börja kolla sig omkring vilket gör att han plötsligt kan vara en meter ifrån mig, för att sedan pendla tillbaka, och bort igen... Det ska snyggas till helt enkelt! En bra grund tycker jag ändå att vi har, för även om det kanske inte ser proffsigt ut, vet han ju i alla fall att det är min vänstra sida han ska vara på....
Sen körde vi en blandad kompott av roligheter, dvs sånt som både Guldus och jag tycker är skojigare än fritt följ. Platsliggning skötte han finfint, vilket dock inte är så svårt när det inte är andra hundar med. Läggande (under gång) går bättre och bättre, han har förstått att han faktiskt ska lägga sig trots att matte stegar vidare. Nu ska vi bara få det att gå snabbare och i samma veva träna bort den skeptiska minen han har ("...alltså? ...Menar du typ... öhm, att jag ska lägga mig? Nu? ...är du helt säker?").
Efter detta körde vi inkallning, det var nog det första momentet ur lydnaden jag lärde honom, så det sitter bra. Har börjat jobba på det den senaste tiden igen, för att få upp lite tempo och göra honom mer alert. Varierar genom att ibland köra inkallning med ställande (vilket kommer först i lydnadsklass 2 / högre klass bruks), inte för ofta, men någon gång mellan varven. Det känns som att han blir mer fokuserad, så att det inte blir slentrianmässigt tassande till position.
När jag tränar brukar jag för det mesta variera godbit med lek, Guldus uppskattar båda fantastiskt mycket, och jag upplever att han är mer "vaken" när han inte vet vilken belöning som ska komma (sen lämpar dom sig även olika bra i olika situationer). Jag vill faktiskt också påstå att hans inställning blir olika av dom olika belöningarna, lite såhär:
Godbit
Guldus blir väldigt skärpt och har bra fokus, dock inte alltid på mig...
Jokkmokk i februari, Guldus har stenkoll - på korvbiten jag håller i...
Lek
Guldus har stenkoll på mig och blir positiv/glad, dock tar det ibland orimligt lång tid (beroende på moment)
Dålig bild från juni 2010, Guldbusen och matte provar vem som är starkast... (uppenbarligen Guldus, eftersom att jag tappat ena sidan av kampstocken?)
Det var lite kort (eller kanske långt enligt vissa?) om vår lydnadsträning. Imorgon tar vi oss förhoppningsvis till Öjebyn för collieklubbens ridhusträning, det är nästan värt att fara dit bara för att köra platsliggningen när det finns andra hundar!
Min egen Lassie
Vaknade upp tidigt igår och mådde pyton, hade visst åkt på vinterns otrevligaste sjukdom, som i alla fall större delen av luleås befolkning verkar ha drabbats av dom senaste veckorna... Stort tack till världens bästa mamma som kom med coca cola och vätskeersättning till sin utslagna dotter, och i samma veva tog ut en piggelin till Guldklimp på välbehövlig promenad!
Idag har jag och Guldus bara tagit det lugnt, legat i sängen och kollat på Lassie-filmer. Samvetet gör lite ont, för jag vet att han helst skulle vilja vara ute och springa, men det är fantastiskt hur anpassningsbara dom små liven är. Okej, matte är sjuk, då är det bara att gilla läget och agera sängvärmare!
Guldus roar förresten sig själv ganska bra mellan varven, till exempel genom att bära runt på sin älskade Råttis. Det är drygt ett år sen vi köpte Råttis på IKEA, det är fantastiskt att den ännu är hel med tanke på hur ofta Guldus leker/bär/skakar den...
Nej, tänk om man skulle luta sig tillbaka framför ännu en Lassie-film... Nu med gott samvete, då husse kommit hem från jobbet och kan aktivera liten busklimp!
Hundvakt
Lördag till söndag hade vi finbesök här i form av Nelly. Det var väldigt trevligt, speciellt med tanke på att hon och Guldus funkar så bra ihop, att vi knappt märkte att vi hade två hundar hemma...
Sötnosarna
På söndagmorgon tog vi en härlig promenad på isen så att dom fick busa lite. Det är så stor skillnad att ha två hundar jämfört med en på promenad, nu var det fullt ös utan att jag och Janne var tvunga att vara delaktiga. Tack vare detta fick vi en del härliga bilder från promenaden!
Långnos nr1 i snön
Långnos nr2 i snön
Kompisar!
Långnosar som doppats i snön förblir vita när det är kallt ute...
Guldus äter snö ibland, Nelly äter snö mest hela tiden...
Är man ute tidigt på söndagmorgon har man hela isen för sig själv!
Se upp Nelly, höghastighetsklimp närmar sig bakifrån!
Ja, inte är det utan att man längtar tills den dagen Guldus har en hundkompis här hemma... Nu är det dock tur att han har kompisar som bor bara några hus bort, både Nelly och Java. Även om det för stunden inte spelar någon roll, eftersom att det är så kallt att man inte alls vill vara utomhus, än mindre promenera på isen!
Om att träna en hund...
Eller snarare; Om att inte lyckas med ovan nämnda.
Igårkväll läste jag lite om tävlingslydnad, för att få lite ny motivation (inte haft tid eller ork att träna på sista tiden). Bestämde mig för att köra igenom lite moment från lydnadsettan på kvällspromenaden, leta upp någon parkering eller liknande att vara på, perfekt den tiden på kvällen då det knappt är några människor eller bilar i farten. Plockade fram diverse godsaker (korvbitar och hundgodis) och bästa leksaken (boll med snöre) - för här skulle tränas lydnad!
Glad i hågen gick jag ut och började traska i letandet efter det rätta träningsstället. Guldus drog en del i kopplet, men är inget ovanligt sen vi flyttade hit, mycket på grund av att sötaste lilla Java (systers finska lapphund) bor ett par hus bort och är mitt upp i sitt första löp nu. Guldus är jättekär kan jag lova... Men så började han dra ovanligt mycket, så pass att han pendlade mellan att klösa sig fram längs backen för att kunna nosa och att dra sig fram på bakbenen för att kunna spana. Skickade iväg ett sms till min syster och frågade om dom var ute, och fick till svar senare att dom varit precis där vi var och att vi just måste ha missat dom... Så min plan om den perfekta tidpunkten för lydnadsträning stämde inte riktigt.
Guldus var alltså helt besatt. När jag stannade till ett tag, i hopp om att han skulle sansa sig, gjorde han dom mest märkliga ljuden. Han ylade, men inte gällt på den sättet en instängd hund kan göra, utan från djupet av bröstkorgen. Det närmaste jag kan komma på för att beskriva ljudet är som en varg i månsken!
Om ni inte har räknat ut det redan, så blev det ingen lydnadsträning (i alla fall inte tävlingslydnad...) Och knappt blev det någon sömn, för någon tassade runt och gnällde i evigheter när vi kommit in. Jaja, det är väl inte lätt att vara ung och kär...
Guldus tycker att "finsk lappcollie" vore en väldigt fin ras...
(bild från i höstas)
Nytt boende! Nya regler?
Lägenheten är ungefär lika stor som den förra, men en stor skillnad är att vi här har en trappa inne i lägenheten istället för tre stycken i trapphuset. Betydligt trevligare när man bär tunga saker kan jag lova... Dock var vi lite fundersamma på hur Guldus skulle fixa detta med att ha en trapp mellan sig och ytterdörren. Problemet med det är ju att han på inga sätt eller vis är brydd om att det är just en trappa, vissa hundar är trapprädda, inte Guldbusen... Här tål det att tilläggas att vi har en så pass väluppfostrad hund att han alltid springer till dörren när någon ringer/knackar på den, för att hälsa dem välkomna. Därför bestämde vi redan innan vi flyttade hit att en grind skulle införskaffas - jag vill inte ha en glad busklimp springandes i den hala trappen utan något som helst vett! I nuläget består denna grind av kompostgaller, och jag måste säga att det gått över förväntan för Gulbusen att anpassa sig till denna förändring. Så pass över förväntan, att det räckte med att jag sa "varsågod" första gångerna vi skulle gå i trappen, för att han nu ska stå snällt och vänta på kommando att det är okej... Ska det verkligen vara så enkelt? Tja, nytt boende, nya regler tänkte jag. Och så rätt man kan ha...
...för idag har jag hittat honom 4 gånger i soffan och 2 gånger i sängen. Där han aldrig annars är (eller får vara)!
I övrigt fungerar det riktigt bra, vi trivs bra, längtar bara tills flyttkaoset har ordnats... Kom förresten på att Lilleklimp faktiskt bott i lägenheten i stan sen han flyttade hem till oss, då såg han ut såhär:
Första dagen som lulebo
Dags att gå på kvällspromenad, både Guldus och hans matte tycker det är väldigt spännande att se vilka hundar som bor i närområdet!
Sammanfattning av året
2010
Guldus började året med att bli 9 månader gammal, för att avsluta det med att vara 21 månader. Vi har hunnit med en hel del detta junior/unghundsår, även om det känns som om det gått alldeles för fort. Och tänka sig, om tre månader fyller Guldklimpen 2 år. Det låter hemskt overkligt!
Spring, bus och mys
Under året har Guldklimpen hunnit leka med en hel del hundkompisar, nya som gamla. Han har träffat alla sina fem kullsyskon och diverse andra släktingar. Sen har såklart vår lilla flock (bestående av Guldus, matte och husse) omgåtts mycket, med allt från skogspromenader till kramstunder. Guldus har under året utvecklats till en riktig liten krambjörn!
Utställning
Undet året har vi varit på några utställningar. Bland annat på Malmen BK där Guldus gick i juniorklass med resultat CK och BH-2 för domare August De Wilde. Ca en månad senare var vi på Midnattsolutställningen (Int) där han gick i unghundsklass med CK och BH-R för domare Janiki Steinbock. 2011 blir året när Guldus plockar sitt första CERT, så det så! (och kanske andra, och tredje...)
Träning och tävling
Siktet var inställt på tävlingsstart i höstas, men tiden går tyvärr lite för fort ibland! Men vi jobbar vidare med träning, och startar förhoppningsvis på lydnadsplanen om ett par månader och så ut i spårskogen närmare sommaren (måste invänta MH för att få tävla i bruks). Sen hoppas jag att vi ska kunna prova lite vallning under 2011, han har sen han var valp visat gott intresse att valla både folk och hundar, vore roligt att se hur han gör vid möte med får.
Resultat
I år har vi även hunnit med röntgen och omlysning av ögon, med resultat:
HD A
ED 0/2
Öga UA (lindr crd valp)
Men viktigast av allt det här året är att...
...vi har haft skoj + njutit av livet och varandra!
Gott Nytt År!
God Jul!
Julklapp
En julklapp kan vara ett sätt att säga: "-Jag vill vara din vän"
Att ge en julklapp till någon man tycker om, kan vara ett sätt att säga att man menar väl, även om det kanske inte alltid blir rätt
Sen är det bara att hålla tassarna för att den som får julklappen blir glad för den (och kommer ihåg att läsa på etiketten vem presenten är ifrån)
Fjärde advent
Snön ligger vit på taken, endast Guldus är vaken...
Tredje advent
Tre klara lågor i juletid
skänker oss inre värme och frid
Andra advent
Andra ljuset vi nu har tänt
myser och önskar en fridfull advent
Vinterstugan
Idag har vi varit till stugan för lite frisk luft och frihet. Guldbusen var busigare än någonsin, trots (eller på grund av?) att jag och mamma tog med honom dit i förrgår på en härlig skogspromenad. Oavsett anledning var han i alla fall helt tokig idag och även extremt odygdig. Han retades, förstod inga kommandon, knuffades, gruffades och gjorde sitt bästa för att irritera sin kära matte och husse. När man satte sig på huk med kameran för att föreviga hans busande så kom han i full fart och skallade kameran hela tiden. Våra tappra försök att få honom att stå fint och posera avbröts varje gång av att han tjuvade åt sig belöningen (som för dagen var köttbullar) för att sedan springa iväg. Ibland är det tur för honom att han är så söt, världens bästaste hund, och att vi älskar honom - just som den busunge han är! 
Lyckades få honom att fokusera på köttbullen vid ett enda tillfälle...
Snöklimpen
Man får passa på att fota när han frivilligt står still
Spanar på ett par skidåkare som passerade i närheten
Första advent
Nu är första ljuset tänt, Guldus med flock önskar glad advent!
Resultat...
Guldus är röntgad fram och bak; HD A och ED 0/2. Även ögonlyst, UA (lindr. crd som valp). Om man bortser från höger armbågsled var ju allt toppenbra. Vet fortfarande inte riktigt hur jag ska ställa mig till ED-resultatet, bushunden har aldrig visat ens en tendens till hälta eller stelhet i frambenen! Utom den gången i april när han hade sprungit i skogen och kom haltande tillbaka - skadad framtass på rastningen innan en utställning, snacka om fullträff (tack och lov en inoff)...
Ringde till SKK idag för att höra hur det såg ut. Fick svaret att det mycket riktigt är pålagringar, men omöjligt att se vad det beror på. Kan mycket väl vara en skada, svårt att säga, inga övriga fel än just pålagringarna.
Tänka sig, Guldklimpen har A-höfter, och vi har inte kommit oss för att fira än...
Guldus, första dagen hos oss
Kompispromenad
Hade inte med mig kameran, så får bjuda på lite bilder från augusti förra året när vi var på brukshundklubben med dom små busvalparna (Guldus var ca 4 månader, Lykke ca 6 månader).
Tänk så små dom var!
På den tiden hade dom ungefär lika lång päls
Spana in valptänderna...
Sötnosarna har alltid lekt bra tillsammans :)
Nu tillbaka till skolböckerna, kan plugga med gott samvete när klimpen är så trött!
Piggelin
Förundrade över detta gick vi runt hela stan på lördag morgon, ja vi lät honom till och med springa lös och busa i snön på gültzau. Tänkte att nu kommer han minsann att vara trött... Men icke! Det är som att han från en dag till en annan har fått superkrafter, helt outtröttlig verkar han. Det är inte så att det ställer till problem, verkligen inte, men tycker det känns bra när man riktigt tröttat ut honom...
Spring i stugan för ett par veckor sedan
Vad gör man då med en pigg hund när man bor i en lägenhet i stan?
Ja, man kan till exempel träna lydnad. Här är några bilder där Janne och Guldus kör sin egna version av apportering - Guldus väntar medan Janne går iväg med apporten till ett annat rum, sen på kommando hämtar han den glatt och lämnar den efter kommando om det. Duktiga killar!
Utgångsposition...
...hittade apporten...
...och lämnar den till husse i utbyte mot en godbit!
Ett annat sätt att aktivera lägenhetshunden är att kampa, funkar perfekt i hallen där vi har en lång matta med riktigt bra grepp!
Monstercollien...
En trevlig lek, ser dock allvarligt ut...
Vår lilla luddiga "kamphund"
Det var alltså några saker vi sysslar med nu! Sen väntar vi också...
